Lovisanilsson

TRE timmar i skolan. Inget alls egentligen. Inte ens en halv dag. Kändes dock som en evighet. Trots att en god potatisgratäng-lunch var inräknat på dom där tre timmarna kändes det som tid utan slut! Cykeltramp hemåt i regn. Grått, mörkt och tungt. Trots att det inte alls är någon lång sträcka hem kändes det som ett milsspår. Hemma har jag suttit och pluggat. Suck, pust, plugg, olust! Träning om två timmar. Opepp. Inte pepp på något. Skulle helst dra täcket över huvudet och blunda. Blunda ett tag, bara sluta ögonen och blunda. Om några timmar är det onsdag. Trots det faktum känns det som en oändlighet dit. Jag gillar onsdagar. Lillördag, mysdag, bästa mysonsdag. Jag längtar dit. Så nära men ändå så långt ifrån. Först en massa måsten... Onsdag nu? Ja tack - det skulle kännas bra! Bättre. ♥