I believe in all these flowers.

Hej raringar.
Dagarna ute i skärgården har varit underbara.
Inte kalasbra väder men fortfarande bra mysigt.
Jag har tagit några modiga steg i iskallt vatten, sett på fotboll,
knopat ihop en blommkrans med pinsamt mycket hjälp,
ätit sill och potatis, blivit jagad av oväder,
stått under en skjul för att komma undan ösregn,
hälsat på i tyreslöt, ätit rosépepparmarinerat grillat kött,
dansat till schlager, visat mig ha växt sen 3 års ålder,
fått höra att jag måste vara minst 20, babblat i timmar,
legat ihopkrupen som en boll i en överfylld bil,
varit fascinerad av lillebrors beatbox,
skrattat mig till gränsen till läckage tack vare pappa som var glad i hatten,
mått underbart (vissa andra som dom förtjänat), bott i en pyjamas,
haft filmmaraton, slagit efter flugor, sett på ännu mer fotboll,
dödat 1000-tals flugor utan dåligt samvete, spelat skitgubbe,
haft beslutsångest, ätit allt för mycket sötsöker + jordgubbar,
åkt båt i solsken, fått färg på näsan, till att inte glömma även fräknar,
ramlat i sjön, tyckt synd om mig själv, spelat mer kortspel, absolut mest vunnit,
ätit himmelskt god mat, ännu mer fotboll, mest bara myst, fotat och åter fotat.

Lillebror tog sitt första dopp för sommaren, krampkänsla!




Hundarna var i vattnet mest hela tiden. Den ena mer än den andra.



Inatt sov jag jätteoroligt, låg vaken mest hela tiden kände mig orolig.
Och imorse när jag gick upp var mamma inte hemma,
pappa hade skjutsat  upp henne till lasarettet, magen igen.
Det kanske låter löjligt men på nått vis känns det som att jag var
omedvetet vetande om att hon mådde dåligt inatt.
Krya på dig mamma! Jag älskar dig ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0